[Är det inte så?]

Jag letade efter lite viktiga papper idag bland alla härn och kanter (Eftersom jag varit slarvig och lagt dom här och där) så när jag letade hittade jag gamla dagbocker, och andra block som jag skrivit i. Det är rätt roligt att se tillbaka på gammal tid. Men... så finns det alltid ett men. Jag har varit en sån som skrev mest när jag va ledsen och arg förr. Men det finns mycket med lycka det gör det. Men så när jag satt och läste så insåg man hur det har varit i ens liv och om man tittar på det liv jag har idag. Det är underbart att jag kommit så långt jag har. Men varför fick det lov att vara så tungt i så många år innan detta inträffade? Varför var man tvungen att gå igenom så mycket för att nå sin lycka?
Det är hårt att läsa om allt gammalt. Hur saker och ting såg ut när man gick i skolan och sådana saker. Skolan har aldrig varit något som jag trivdes i. Det var aldrig något jag ville gå till. Men ibland glömmer man bort vad som egentligen hände och hur man egentligen upplevde saker. Jag uppskattar mitt liv jag har nu tillsammans med Daniel så mycket. Han har verkligen gjort mitt liv till något helt annat än vad det varit. Älskar honom så mycket<3

Ville bara skriva dessa ord. Få ur mig lite tankar. Vet inte om ni förstod så mycket men det va skönt att få ur sig lite.

Glöm inte att rösta! Rösta här på din favorit blogg!

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0